Sida:Sweriges gamla lagar VII (1852).pdf/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


XII
  1. förbigångna ställen, hvarvid han i brädden anteknat: Nota defectum, och derefter tillagt hvad som blifvit förbigånget[1]; på ett ställe, der han vid collationeringen uptäckt en misskrifning, har han i brädden anmärkt: vide cod: vet:, hvarefter han rättat det felaktiga[2]. Af några ställen synes att han jämfört någon annan handskrift, då han i brädden anmärkt olika läsarter, t. ex. al: warda, i stället för Biera; al. oc, i stället för ella, o. s. v. Några af dessa anmärkta varianter kunna vara hämtade ur cod. A[3], men en är tagen ur någon annan handskrift[4]. På ett ställe är i brädden Jutska lagen citerad[5]. — Lagtexten börjas med öfverskriften ¶ Hier Byrias Gutha Lagh, hvilken, likasom begynnelsebokstafven i texten på detta ställe samt tillarne och begynnelsebokstäfverna vid de fem nästföljande capitlen, är skrifven med svart bläck; men de öfriga capitlen hafva rubriker och röda begynnelsebokstäfver; capitlen, som alltid börjas på ny rad, äro äfven nummererade med Arabiska siffror; denna nummerering har först blifvit börjad vid den nyss anförda öfverskriften, och siffrorna 2 och 3 äro satta vid capitlen aff Barnom och aff thiont; men sedan hafva dessa siffror blifvit ändrade till 1 och 2, samt nummereringen vidare fortsatt med 3, 4 &c.; hvarför ock förtekningen på capitlen börjar med cap. 1. Aff Barnum. I denna förtekning, som har rubriken REGISTER paa forschreffne low[6], är hvarannan rad skrifven med svarta och hvarannan med röda bokstäfver; efter hvart capitels titel är anmärkt bladets nummer, der capitlet börjas; vid slutet läses: Anno 1587. 19. Maij. D. B. C. (David Bilefelt Curatus?) Inuti capitlen förekommer ofta rödt ¶. Bokstafven þ brukas här icke, utan i dess ställe antingen th, såsom thitta, tha, thet, thi, thu &c., eller t, såsom ta, taar, tegar, tu &c., eller d, såsom da, gard, kledi, leydas &c. För t förekommer stundom th, såsom ath, ather, vthan, kenth, thiont &c. För ai skrifves ei eller ey, såsom heima, fleirin, theim, ey, eyga, heydnu &c. Genom förväxling af u och n samt un och im, har ordet þau här blifvit förvandladt till than eller tan[7], och þaun till thaim eller taim[8]. I allmänhet har dock afskrifvaren velat bibehålla det gamla språket. Jag har i noterna till den här tryckta texten beteknat denna handskrift med B; prof af stilen visar Tab. II.

Två afskrifter, af hvilka den ena omedelbarligen, den andra medelbarligen härstammar från den nu beskrifna handskriften, skall jag framdeles omnämna.

  1. En Kongl. Bibliotheket i Stockholm tillhörig pergamentscodex, sign. B 65, innehållande en Tysk öfversättning af Gotlandslagen, skrifven, enligt antekning vid slutet af sjelfva lagtexten[9], år 1401. Denne codex, som saknar permar, har 32 pergamentsblad af 6¾ tums höjd och 5¼ tums bredd; 28 blad,
    1. Jfr. not. 78 sid. 42; not. 29 s. 48; not. 65 s. 71.
    2. Se not. 50 sid. 40.
    3. Se not. 6 sid. 25; not. 25 s. 58; not. 12 s. 77.
    4. Se not. 1 sid. 25.
    5. Se not. 52 sid. 71.
    6. Jfr. not. 1 sid. 3.
    7. Jfr. not. 57 sid. 9.
    8. Jfr. not. 3 sid. 14; not. 71 s. 18; not. 17 s. 30.
    9. Se sid. 162.