mycket som der finnes af den andra, hvarvid olikheterna i den andra handskriften C 81 i Kongl. Bibliotheket i Stockholm blifvit anmärkta[1]; men i den del af den senare förordningen, som endast finnes i denna handskrift, har den måst följas[2].
I afseende på glossarium till den Gotländska texten bör jag anmärka, att hvad jag der på många ställen anfört om det nuvarande Gotländska allmogespråket, helt och hållet grundar sig på den kännedom jag, under anställda resor på ön, sjelf kunnat förvärfva om detta språk; och jag har derför ej upgifvit något enda ord såsom ännu mer eller mindre brukligt, utan att jag genom forskningar, anställda med all nödig försigtighet, blifvit förvissad både derom, att ordet ännu verkligen är kändt, och om dess bemärkelse. Då mina forskningar ej sträckt sig vidare än förevarande ändamål fordrat, tror jag mig någorlunda hafva inhämtat hvad på denna väg stått att vinna. Endast några få af de provinsord, som jag anmärkt såsom ännu varande i behåll på Gotland, kunna antagas vara brukliga öfver hela ön. Ord, som på några orter brukas, äro på andra alldeles okända. Jag har ej kunnat antekna hvart ställe, der jag funnit hvart särskildt ord vara i bruk; men i allmänhet kan anmärkas, att det äldre språket i synnerhet i medlersta delen af ön och närmast Visby kommit ur bruk. Öfverallt är dock förhållandet sådant, att det gamla provinsspråket alltmera utdör, så att man måste söka att hos de äldsta på hvar ort utleta hvad som är i behåll. Detta förhållande antages ock såsom gifvet af allmogen, och tillskrifves, utan tvifvel med rätta, inflytandet af de i senare tider ordnade skolorna, der det upväxande slägtet lärer att tala, såsom det heter, ”efter bokstafven”; och detta inflytande har sträckt sig äfven till de äldre, så att desse tycka att det är skam att tala annorlunda; hvarför man ock får höra folket på de orter, der det nyare språket blifvit mera almänt, med förakt och åtlöje tala om språket i de socknar, der det talas på det gamla viset; så finna de det löjligt att der säges t. ex. vör (vir) för vi, ganga för gå, ar för år o. s. v. Vid sådant förhållande är det naturligt att många gamla ord, som ännu på Ihres tid upgåfvos såsom varande i bruk, numera alldeles försvunnit. För öfrigt bör, i afseende på mitt glossarium, anmärkas att några yngre ord, som endast förekomma i cod. B, t. ex. berychta, betala, forvarder, äro satta i parenthes[3]. — I index nominum propriorum har jag uptagit ej blott de namn, som förekomma i den Gotländska texten, utan äfven de till Gotland hörande ställens namn, som finnas i de Danska förordningarne (IV. 1, 2.).
Den gamla Tyska öfversättningen har jag ansett vara af den vigt både för språkets och för Gotlandslagens studium, att jag ej bort underlåta att till densamma utarbeta ett glossarium alldeles efter samma plan, som ligger till grund för de af mig författade Svenska glossarierna. Ehuru ingen lärer vilja
