de tillagda i nedre kanten[1]. På några ställen äro rättelser gjorda af en efter utseendet något yngre hand[2]; äfven af Hadorph äro några ord här tillsatta[3]. Den i företalet till VGL. sidd. XVI, XIX omnämnde Dansk[4] har äfven här i brädden, och på några ställen emellan raderna, tillagt anmärkningar angående textens innehåll, och äfven ordförklaringar, såsom då orden kunnughi i staþ, cap. 3:1, öfversättas: ”y kongens neruerelse;” och vid ordet owormaghi, cap. 14:20, anmärkes: ”quid est offuormagi ɔ: then som er fra sindene eller awittigh: eller fæ som yngre end XV aar.” I afseende på orthographien i denna handskrift må anmärkas att bokstafven þ här öfverallt brukas, äfven förekommer ej sällan ð; stundom förekommer æ för a, e för æ, o för ö, i för y och tvärtom, z för s, m. m. Ofta utelemnas bokstäfver, t. ex.
æn(c)ti, skyl(d)æstu, hal(f)mark, qu(i)nnæ, swæns(k)t, hæ(l)stz, kunu(n)ginum, stræ(n)gin, fy(r)st, mii(r)þir, my(r)þir, wæ(r)þær, op(t) &c.
Bokstäfver omflyttas:
helstz, rastudwu, razþ mannum.
Sedan jag nu beskrifvet den enda i
behåll varande fullständiga
handskriften af Bjärköa-Rätten, hvilken jag lagt
till grund för texten, och utmärkt med
bokstafven A, bör jag äfven
tillkännagifva min mening angående den
frågan, för hvilken stad denna lag, sådan
den i nu omtalade handskriften
