om ock detta härrör från Birger Jarls lagstiftning, och ej är grundadt på K. Magnus Ladulås förordning af år 1285. Då man känner förhållandet med andra stadsrätter i och utom Sverige, t. ex. huru K. Magnus Erikssons Landslag ligger till grund för den nyare Stadslagen, eller Norska Konungen Magnus Lagabœters Gulatingslag för Bergens stadsrätt, så visar det sig högst sannolikt att Uplandslagens författande föranledt utarbetandet af en särskild stadsrätt för Stockholm, och att således denna lag blifvit författad i slutet af 13:de eller början af 14:de århundradet. På samma sätt har utarbetandet af Vestgötalagens yngre codex föranledt att Stockholms stadsrätt blifvit använd såsom stadsrätt för en eller flera städer i Vestergötland, och detta har då skett under förra hälften af 14:de århundradet, och senast omkring år 1345, vid hvilken tid, såsom förut är anmärkt, den codex som innehåller Bjärköarätten jämte Vestgötalagen, är skrifven; och af enahanda anledning har denna stadsrätt blifvit bifogad den år 1327 stadfästade Södermannalagen, i den handskrift som nu skall omtalas.
2. Uti den Kongl. Bibliotheket i Stockholm tillhöriga pergamentscodex af Södermannalagen, sign. B 53, som af mig blifvit beskrifven i företalet till samma lag, sidd. I–V, finnes i slutet ett blad, innehållande början af Bjärköarätten, med rubrik: æruis köp balkir. Södermannalagen i denna handskrift synes vara skrifven ej långt efter år 1327; och fragmentet af Bjärköarätten är tilläfventyrs skrifvet af samma hand, ehuru något senare och med annat bläck. Ingen anledning är
