Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Synnöve Solbacken
Hon slöt henne ännu en gång intill sig. — »Mor vet mera i köket sitt, hon», sade Sämund, »än vi andra, som skola vara mitt uppi det.»
Gråten och sinnesrörelsen lugnade sig nu en smula. Husmodern började tänka på kvällsmaten och bad lilla Ingrid hjälpa sig — »för Synnöve duger nog inte till det i kväll». — Och så började dessa båda koka gräddgröt. Männen började språka om årsväxten och åtskilligt annat. Thorbjörn hade satt sig framme vid fönstret, och Synnöve smög sig bort till honom och lade handen på hans skuldra. — »Vad ser du på», viskade hon. — Han vände på huvudet, såg länge och milt upp på henne och vände sedan blicken åter utåt. — »Jag ser över till Granliden», sade han, »det är så underligt att se den härifrån.»
128
