Hoppa till innehållet

Sida:Synnöve Solbacken 1928.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Första kapitlet

Det blev ett undrande och frågande, var hon hade lärt sig den visan. Jo, det var av Thorbjörn. Denne blev mycket rädd och sade, att han hade lärt den av Aslak. Han fick då veta, att om han själv sjöng eller lärde systern flera sådana visor, skulle han få stryk. Någon tid därefter råkade lilla Ingrid svära. Thorbjörn blev åter inkallad, och Sämund tyckte, det var bäst att han fick litet av riset med detsamma, men han grät och lovade så vackert, att han slapp för den gången.

Nästa predikosöndag sade fadern till honom: »I dag skall du slippa göra odygd här hemma, du skall få följa med mig till kyrkan.»

21