så at Prinsar och Magnater i Europa borde önska at få denna frukt hos sig planterad, såsom värdig at komma på deras bord (*).[1] J. G. Gmelin såg den samma odlas i Sempalatnaja
- ↑ (*) Se dess Iter Palæst. p. 491. Då Prosp. Alpinus de Plantis Ægypti fol. 45. och 46. gifvit särskilda ritningar på Chate och Abdelavi, där frukten på den ena är luden och på den andra slät, har sådant bragt mången at taga dessa båda för särskilda växter; men P. Forsskål uplyser oss om, at det är en och samma som med båda betecknas, neml. Cucumis Chate L., hvars frukt är luden, medan den är ung,
behörig skötsel får blifva qvar där den gerna vil trifvas. Annars ser jag i Journal de Paris 1780, n:o 258, en märkelig händelse nyligen i Frankrike i akt tagen, til styrka för denna sats. Hr. Mallet omtalar där en ny Melon-sort, som upkommit genom det ett blomstånd af en Engelsk Cantaloupe blifvit fruktsamt utaf frömjölet af ett bredevid växande blomstånd af en Vatten-melon, hvarefter frukten fick gulaktigt kött och carmin-röda kärnar och kärnhus, öfverträffandes i godhet de bästa Meloner Mallet hade ätit i America. Märkeligast af alt, at man har sedan af dennas kärnar fått flera lika beskaffade, som visa at denna nya sort kan fortsättas. Min sluteliga anmärkning om Meloner kunde nu blifva, om så behöfdes, at ingen frukt kan vara sig mera olik och mindre svara emot utseendet, ty på en och samma planta, på hvilken man väntar sig alla frukterna lika goda, efter de se likadana ut, kunna de samma ofta hafva tämmeligen skiljaktig smak, och knapt en eller annan upfylla ens väntan; hvarföre ock en viss Fransk Poët, som ville afskildra påliteliga Vänners rarhet i vår tid, ej kunde af någon ting göra lämpeligare liknelse i det ämnet, än af Meloner:
Sont du naturel du Melon:
Il en faut goûter plus de trente,
Avant que d’en trouver un bon.
