samt Nöten för dess småsöta och oljaktiga kärne, hvilken ofta ätes rå, både färsk och torr, men hälst stekt, då han har bästa smaken (*).[1]
- ↑ (*) Denna Nöt utgör verkeliga frukten, hvarigenom trädets fortplantning sker, och liknar til formen en njure. Den får icke öpnas med tänderna för en oljas skull, som ligger näst inom skalet, hvilken är mycket caustik, och kan då inflammera och bortfräta huden af hela munnen; utan plägar man klyfva den
Jacquin Stirp. Americ. Hist. p. 125. Denna saft är så ymnig, at den rinner om munnen då man biter i Äplet: Dampier l. c. T. 4. p. 57. Köttet är mjukt och tjockt som gelée: Labat Voy. aux isles de l’Amer. T. 6. p. 114. Det smakar ej särdeles väl, säger Phil. à. S. Trinit. l. c. p. 296. hvilket tyckes gifva tilkänna, at han måtte fått frukten omogen, då den visst är obehagelig med en sträf syra och angripande skärpa: Piso l. c. p. 58. men den fullmogna frukten ser jag Scribenterne nog enhälligt berömma såsom behagelig til smaken. Den snörper väl litet i svalget, men är dock välsmakande, säger H. Sloane l. c. T. 2. p. 137. ja ganska angenäm: Browne l. c. 227. hvartil ock sjelfva sträfheten synes bidraga: Dampier l. c. Egenteliga smaken utgifver annars Fru Merian blott för syrlig: l. c. p. 16., Oldendorp åter blott för söt: l. c. p. 170. men De Rochefort för både söt och sur på en gång: l. c. p. 73. hvaruti Marcgrav l. c. p. 94., Labat l. c. och Jacquin l. c. instämma, då de nämna den för sötsyrlig; läggandes den sistnämnde til, at den är vinaktig och mycket angenäm. Piso förtäljer, huru Européerne i Brasilien räknade detta Äple, när det fulleligen mognat, ibland läckerheter: l. c. v. Rhede anmärker derom, at det äfven har en ljuflig lukt: l. c. T. 3. p. 66. och G. Meister säger det vara öfvermåttan ljufligt både til lukt och smak: Oriental. Indianische Kunstu. Lust-Gärtner p. 96. Månge bruka at koka denna frukt, och är den då en rätt god mat: Oldendorp l. c. blir dock lika begärligt äten rå: Piso l. c. p. 59.
