Le Brun tyckte de tunnskaliga han fick i Batavia vara mycket ypperliga (*).[1] Quiqueranus har då ej så orätt, när han räknar Citroner ibland de frukter, som utgöra en människas angenämaste förfriskning (**).[2] Af Limonerna gifvas flera välsmakande sorter, och deribland en, som Ferrarius nämner för oförliknelig (†).[3] Pomeranser (Citrus Aurantium L.)
- ↑ (*) Voy. par la Moscovie en Perse & aux Ind. or. p. 338.
- ↑ (**) Delaudibus Provinciaep. 324. Pomet omtalar, huru man får til Paris ifrån Madera små hela Citroner, samt äfven Citron-skal insyltade i såcker på 2 sätt, hvilka äro öfvermåttan angenäm at äta, när de äro färska: Hist. gener. des Drogues T. 1. p. 266. ff.
- ↑ (†) Limoner gifvas både söta och sura, men de söta brukas föga: Lemery tr. des alimens T. 1. p. 245. En söt sort omtalar dock Sestini såsom välsmakande och mycket i bruk på Sicilien: l. c. p. 185. hvilken är den samma som Ferrarius kallar Lima dulcis: l. c. p. 331. Annars omrörer bemälte Sestini en Limon-sort, som är ganska stor, tendre och god, och af Sicilianerna gerna ätes: l. c. p. 183. likaså några sorter af päron-form, Piretti kallade, hvilka hafva ganska god och fin smak, och rätt mycket behaga Sicilianerna, såsom Sallade tillagade: l. c. p. 184. På Japan fås en Limon-sort, til form och storlek lik Persikor, som är litet syrlig och ogement angenäm: M. van Goch Gegenwärt. Staat von Japan p. 137.
manshufvud: Curieux Antiquaire T. 1. p. 44. hvilket ej kan falla otroligt, så vida man i Rom sedt dem gå til 20 skålpund och i Calabrien til 30 skålpunds vigt, såsom Ferrarius förtäljer i sina Hesperides p. 57. hvarest han ock säger, at de i Calabrien vanligen pläga gå til 6 à 9 skålpunds vigt. von Der Gröben hade altså ej nog orsak at anse det för så besynnerligt, då han i Tripoli i Syrien fick Citroner om 5 skålpund: Oriental. Reisebeschr. p. 314. På Madagascar brukar folket at steka Citroner på glöd, och sedan äta med salt til: De Flacourt l. c. p. 42.
