icke, utan förebråelse för otacksamhet, underlåta at älska och tjena ett sådant Samfund, sedan det honom förut med sin upmärksamhet och förtroende hedrat. Hos de nya tilkommande Ledamöter kan så mycket mindre någon kallsinnighet för Academien befruktas, som Hon aldrig kan behöfva at intaga andra i sitt Sällskap, än sådana Män, om hvilkas upriktiga tilgifvenhet, så väl som skickelighet, Hon förut blifvit försäkrad.
Det kan väl hädanefter, såsom hittils, så bära til, at ej alle Dess Medlemmar blifva lika endrägtige, at jämnt underhålla arbets-driften, så vida hvarjehanda omständigheter, såsom trägna ämbets-sysslor, bräcklig hälsa, ålderdom, resor, trötthet, och flera tilfälligheter, kunna rubba den ståndaktigaste föresats; men sådant tyckes ej kunna medföra någon menlig fölgd för Academiens bestånd, så länge någon hjelpelig mängd gifves af andra Dess Medlemmar, hvilka, såsom rätta Verk-Bi, arbeta så mycket flitigare, och så länge kunnige Män utom Academien finnas, som med sina facklor vilja gå Henne tilhanda, at uplysa Landsmän.
Under alt detta, blifver dock, i det tilkommande Tidehvarf, ja uti alla tider, en hufvudsakelig angelägenhet för Academien, at Hon får sitt betydeligaste Ämbete beklädt med så klarsynta, så driftiga, så ädelmodiga, så ovälduga, ja så önskeliga Män, som de djup-vittre Heders-Män varit, hvilka på den föregående tiden förvaltat Secreterare-Ämbetet. Ty denne ständige Ämbets-Man har grundeligaste kunskapen om alla Academiens angelägenheter;
