Den här sidan har korrekturlästs
69
¤ ) ° ( ¤
eftertankan utfunnit, at af Såcker-rörens saft tilreda ett helt sött Salt-ämne, ett Sal essentiale, det vi kalle Såcker, hvilket, såsom hysande renare sötma, samt derjämte torrt och mera handterligt än Honingen, har hos höfsade Nationer vunnit mera tycke, och redan i märkelig måtto utträngt Honingens bruk (*).[1]
Men
E 3
- ↑ (*) Jag uptager här endast det slags Såcker, som beredes af Såckerrörs-saft, såsom det förnämsta och mäst brukeliga, änskönt jag väl vet, at Såcker kan göras af många andra ämnen, hvaraf jag ock redan några nämnt. Det som aldraförst fick namn af Saccharon, hämtades af Mambu eller Bambu-rören, och beskrifves af Dioscorides l. 2. c. 75. såsom en stelnad honing, funnen på vissa rör i Indien, hård och skör under tänderna såsom Salt: hvarvid Matthiolus i sin förklaring häröfver p. m. 219. tillägger, at detta icke varit Såcker sådant som vårt, utan en ur sprickor på rören utsiprad saft, som af solen blifvit torkad liksom ett gummi. Ehuruväl Såckerrören altid varit at tilgå i Ost-Indien, och konsten at deraf göra Såcker länge nog upfunnen, så blef dock i många Secler så litet dervid tilgjordt, at Såcker näppeligen förtjente at i Europa räknas ibland handels-varor, innan Spaniorer och Portugiser, sedan de lärt sig rätta konsten och skaffat sig sjelfva rören, begynte med alfvar cultivera de samma, dels hemma i sina länder, dels ock på Madera och Canarie-öarne. Härom komma flere Scribenter öfverens, och tillägga sedan, at samma Nationer bragte dessa rör öfver til Nya Spanien och Brasilien, och där med mera eftertryck fortsatte deras odling. Men Labat förlägger detta sista, och visar, at Såcker-rören förut funnos växande på åtskilliga ställen i America, fast de ej användes til såckergörande: l. c. T. 3. c. 5. Imedlertid är det ifrån den tid Såckerrörs-planteringen i America kom i gång, hvilket Labat l. c. utsätter vid år 1580, som Såcker börjat något tilräckeligare vanka och brukas här i Europa: Journal oecon. 1758. p. 138. Det var
