få af deras ätande nog tydelig smak deraf. Rapphönsens kött på Martinique har sin kryddsmak af aromatiska frön de äta. De små Becfigues i Marocco, som intet annat förtära än fikon, blifva deraf öfvermåttan feta, och så välsmakeliga, at Höst förklarar dem för at visserligen vara de läckraste utaf alla foglar, såsom de ock synnerligen berömmas i Italien och Smirna. Med dessa täfla i godhet et slags
Alpinus. Til Ön Bourbon, kommer en art Grive eller Kramsfogel, i Julio och Augusto, som är ganska fet och af utvald smak: Le Gentil, Lett. edif. Kramsfoglarne i Cayenne äro läckre, och vissa tider välluktande af de frön de ätit: Des Marchais. a) Turdus Viscivorus L. Björk-trasten har mindre behagligt kött, än de öfrige af detta slägte: Pennant, Willughby, Albin. Han säges vara hårdsmäldt och är därföre i mindre värde: Brookes. Men är dock den störste och köttfullaste Trasten, fast något hård: Zuckert. Då Rajus gifver denne företräde för de andra, är sådant antingen et misstag, eller ock torde han mena de Björktrastar, som ätit oliver hela tiden: montbeillard. b) Turdus Pilaris L. Snöskatan är ganska delicat. Det var denne och T. Musicus, som i Rom göddes med sammanhackade fikon och bröd: Pennant. På denne lämpar v. Linné, Horatii anförda ord; den hålles läckrast uti Italien: Olina. Den anses i Preussen för en läcker mat: Klein. Den är särdeles läcker, då den fås fet: v. Rohr, Zuckert. Den är läckrast af alla Trastar, och hålles uti synnerligt värde på de förnämsta bord i Österrike: Crantz. I England hålles den mycket bättre än Viscivorus: Willughby. Den kallas af Brookes en rätt god mat. Frisch tilskrifver enebären, dem foglen äter, denna läckerhet. Men Montbeillard påstår, at enebären meddela köttet en fumet, som är blandad med beskhet, så at
