annars, hvad våra Kalfvar och Lamb få för
i Provence: D’Arvieux. Utgifvaren är annars af den tankan, at N. Asien måste hafva de förträffligaste Får, i anseende til de många salthedar, som bära myckenhet Salsolä, Salicorniä, m. fl. saltaktige växter. I Ægypten äta alla, som ock äro husfattige, sin Pilau med Gums-kött: Alpinus. Rieger berättar ock, (förmodligen utur Alpinus) at Får-köttet sällan där kokas med vatn, utan stekes och ätes med Lemon-saft. D’Arvieux fann Egyptens Får-kött förträffligt. Det betalas där tredubbelt mot kalf och killing: Alpinus. Gumse-köttet i Tunis har en stark lukt: De la Porte. De store grofhårige Fåren i Africa äro annars af förträfflig smak: Demanet. St. Olon omtalar en art Får i Marocco, utan ull och horn, men för öfrigt rätt smaklige. Men Guinea Fårens kött är ganska torrt. (Ovis Guineens. Linn.) Bosman. De äro store, långbente, magre, oduglige: Pennant. Hos Churchill läser man, at de som knappast äro ätelige, undantagande unga Gällgumsar, som blifvit gödde. Detta håller Utgifvaren för välgrundadt. Dock synes, som skulle en art-förändring af Får i Guinea finnas, som förtjenar mera loford. Sloane omtalar små Guinea Får, lika getter, med korta raka hår, lika kalfvars, som äro rätt gode. Hos Buffon föreställas ock Guinea Får, som skola där blifva feta och få godt kött, helst när de beta på bergen och vid hafsstränderne, då de bekomma fumet, hvaremot de på sidländt bete, enligt Des Marchais, få et mindre godt kött, qui sent le suif. Det är förmodligen samma art, som af Loyer så mycket berömes hos Issini Negrerna. Emot Capske Gumsarne hade Engelske Sjömännerne intet klagomål, utan priset, emedan de betaltes 2 Pund 5 skill. stycket (d. ä. emot 30 plåtar): Hawkesworth. Fåren och Gumsarne vid Saldanha viken voro store, fete, öfvermåttan välsmakande: Purchas. Unga Tackors och Gumsars kött på Madagascar var excellent: Flacourt p. 151.
