största kräselighets-tid voro med ibland goddags-piltarnes käraste rätter, tror jag dock sådant förnämligast härrört af skryt; vid Goa i Indien, där de finnas vilda, tyckes deras kött
konsten framkläckte kycklingar blifva mindre smaklige än de, hvilka en moder utligger: Hasselqvist. Denna konst är dock icke svår at härma, såsom Reaumur visat och uträknat, och Egyptierne hafva sannolikt lärt den af Strutsen. Höns trifvas gemenligen väl i alla Climater. På Teneriffa äro de excellente: Loyer. I Ispahan också: Otter. Uti Issini äro Hönsen mindre än i Europa, men til köttet hvitare, läckrare, mörare: Loyer. I Loando finnas vilda Höns, som til smaken likna harar: Carle. Merolla skrifver, at de vilde Hönsen i Congo äro bättre til smaken än Europas tame. De vilde Hönsen på Pulo Condor äro smärre än de tame, men hafva hvitt och läckert kött: Dampier. De vilde Hönsen på Amboina eftergifva väl de Europeiska i storlek, men icke i smak. Då Chineserne på Amboina vilja tractera, koka de en Höna i Arrak: Wallentyn. Höns-slägtet har ganska många varieteter, såsom flera domesticerade djur. Bland andra omtalas en liten Höns-art uti Bretagne, som hoppar likt Skator, och skal vara utmärkt smakelig: Liger, Le Laboureur. Uti Sestro i Guinea, finnes ock en art små Höns, men sämre til smaken än Europas: Churchill. I America trifvas Hönsen väl, och blifva på Cayenne särdeles fete af Hirs: Barrere. Men i synnerhet bör den så kallade Ethiopiska hönan omtalas, som är helt och hållet svart både innan och utan, til och med benen. Den synes näpligen kunna vara en blott art-förändring; sådane finnas på Java, Rec. d. Voy. Holl.; I Mozambique: Pyrard, Linschoten; I Indien: Schillinger, Bernier; och alle desse Auctorer, tillika med Bontius, D’Avity, och flere instämma deruti at deras kött är förträffeligare än det hvita Höns-köttet.
