andra Råtte-slag, Mus Aguti (†)[1] och Mus
- ↑ (†)
för nog torrt; man söker derföre de medelmåttige: Houttuyn. Månge anse Kaninens kött bättre än Harens: Fouilloux, Zuckert; det är mer födande, mört, lättsmäldt, särdeles om vintren; Houttuyn. Det skal förbättras då djuret äter enebär: Coetlogon, Lemery. Clayton ansåg det för ganska godt. De unges är mycket värderadt, säger Sauri, och i allmänhet blifver köttet ganska fett af snöpta hannar. Med et ord, det är mycket olika til smaken, de unges är ganska läckert; de gamles hårdt och torrt: Buffon. De vildes är altid bättre än de tames: Bruyerin, Zuckert, Liger, Bewerwyk. Tyskar och Svenskar fråga icke stort därefter. Men från Norfolk föres årligen, en obeskriflig myckenhet til London: Volkman. Holländarne förtära et ansenligt antal Kaniner, och jaga dem mycket til den ändan på hvarjehanda sätt: v. Linné. De unge anses i Frankrike värde at sättas på gästebuds-bord: Bruyerin, Nobleville. Ingen ting kan vara mera välsmakande än Kaninerne i en viss skog vid Paris: Bruyerin. Sicilianerne jaga flitigt vilda Kaniner, som där hafva den finaste smak: Sestini. På Maltha skola de blifva fetare än annorstädes i Europa: Bachelier. I Siam blifva de läckrare än i Holland. Rec. d. Voy. Holl. Kaninerne i Peru äro ganska gode at äta: Chauveton. Äfven i Surinam där de, under torra årstiden, få sin goda fumet: Fermin. Vid Carthagena, i America, ätas de vilde Kaniner såsom synnerligen läckre: Ulloa. Vidaure omtalar en art Kanin, Vischacha, som skal hafva smakligt kött. Om de Kaniner på Näset Panama, dem Wafer säger blifva store som Engelske harar och hafva et rätt godt samt saftigt kött, höra til denna artikel, lemnar Utgifvaren därhän.
Marsvinet, Mus Porcellus L. af Pennant förd til et nytt, från råttorna utbrutet slägte, Cavia, och kallad Restless Cavy, ätes i Brasilien: Marcgraf; smakar såsom gris, men bör ej flås utan skållas:
