Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
230
¤ ) ° ( ¤

emedan de grofva och skadeliga particlarne därigenom frånskiljas och dragas åt botnen. För at då få vatnet smakligt, har man begynt förbättra det med hvarjehanda tillagde ämnen, som tycket och böjelsen fallit på, och som jämväl omtankan om hälsan funnit rådeligast at vidtaga. Flera slags växter hafva åstadkommit flerahanda dryck-sorter; af en del har man tagit bladen och inmängt i kokningen, af en del rötterna, och af en del frukten. Man har ock nyttjat til dryck det vatten, hvaruti man kokat ämnen ur djurriket (*).[1] Det är icke sagt, at alla detta slags drycker kunna anses såsom några läckerheter, men de äro altid smakeliga i jämförelse med et elakt vatten. Thé är en dryck, som upkommit från början i China eller Japan, och som fallit hela länder så aldeles i smaken, at man där nyttjar den både til välfägnad och såsom dageligt dricka; de finaste Thé-sorterne falla sig ock verkeligen behagliga, änskönt de ock, såsom i China sker, drickas utan socker, och måtte denna dryck vara nog smakelig på Japan, sådan som den drickes vid hofvet och hos

nater-

    som säljes i kärrlass på alla gator i Peking. Man lägger isstycket i et käril och slår sedan vatten på, at det smälter: Navarette. Lett. edif. Från några sjöar i bergen, som hela året ligga tilfrusne, föres is til Lima at kyla drycker, och säljes marktals. Förpaktaren af Ishandelen betalar årligen 80,000 Riksdaler: Bajer.

  1. (*) Köttspad nyttjas til läskedryck af flera Siberiska Nationer, såsom Buräter, Tunguser, med flera: Georgii. Til samma ändamål nyttjas och fiskspad. Kalmyckerna vid Volga bruka osaltadt köttspad til läskning: Gärber.