de förnäma och förmögna, hvilka hålla den för sin ljufvaste förfriskning, blifvandes den
Gärber omtalar en Chan hos Kalmyckerna, som hvarje morgon drack The, med färskt osaltadt smör. De förmögnare Tunguser dricka The med påguten stomjölk och litet vatten samt en bit smör eller annat fett. De tillägga stundom sur mjölk: Gmelin. Hos Buräterne så väl som de förrnämnde Mongoler tages nästan aldrig Thekettilen af elden. Theet utgör en betydelig del af deras föda. De nyttja det så kallade Chinesiska Ziegel-The, hvilket först kokas väl och sedan afredes med mjölk, smör samt fettet af ortens breda får-svantsar och stundom med en tilsats af mjöl. Man tillägger ock salt af det natron, som så allmänt finnes i Tatariska öknarna. Ryssarne vid Selenginsk och Nerthskin kunna än mindre umbära The, och nyttja därtil koksalt, samt under fastetiden hamp-olja och mjöl: Pallas. Tatarerne vid Tara i Siberien dricka sit The med korn-mjöl och smör: Lange. Äfven Kamtschadalerne äro så vane vid The, at de minst dricka det tre gånger om dagen och måste, vid deras färder, The-kittelen nödvändigt vara til hands. Desse Nationer hafva ock nödgats uptänka åtskilliga växters bruk, at ersätta bristen af det rätta The, som stundom icke kan fås, eller lösas af de mindre förmögna. Buräterne och flera Siberiska folkslag nyttja därföre bladen af Rhododendron Dauricum (en giftig ört), af Tamarix Germanica, Pyrola rotundifolia, Njupon-blad (Ros. Canina et Spinosissima), af Saxifraga crassifloia, Potentilla rupestris och fruticosa, Clematis erecta, Polypodium fragrans, Tormentilla erecta, Phlomis tuberosa, o. s. v. samt koka alt med mjölk, smör, salt och mjöl, hvaraf man snarare får en art välling, än The: Georgii. Kalmyckerne bruka för The helst bladen af Glycyrrhiza asperrima: Pall. och Kamtschadalarne bladen, stjelkarne och rötterna af Epilobium angustifolium, eller vår Svenska Ållonmärke. Denna ört brukas där så allmänt til detta behof, at den kallas Kuriliska Theet. Den har ock verkeligen någon likhet med grönt The til
