Limoneller Citron-saft, med Socker, allahanda syltade frukter, Russin, kokta Äplen, Päron, Qvitten och Mandlar, Violer och Nenuphars-vatten, samt Dessman och Ambra m. m. (*)[1]
- ↑ (*) Sorbet eller Scherbet, Levantens favorit-dryck vid högtideliga tilfällen, beredes på flera sätt. Dels af dadlar, fikon och flera torra frukter tilsammans kokade, dels af Russin och hvete, dels hos de förmögnare, af Citron-saft och Siruper: De la Mottraye. Kämpfer beskrifver Scherbets beståndsdelar af vatten, lemon-saft, rosen-vatten och socker; men anmärker, at man ock under samma namn förstår en massa, lik grod-råm, af örtens Sjerbets frön, Nigella, Psyllium. m. m. Utom förstnämnda ämnen hitförer Blunt saften af Persikor, Granatäplen, Aprikoser, Violer, m. m.; Chandler, at denna dryck stundom göres söt med hvit honung. Därtil lägges ock snö, at kyla drycken. I Egypten göres den endast af Citron-saft och sockerlag: Alpinus. Belonius skrifver, at man äfven gör Scherbet af Plommons, Pärons och flere dylike frukters saft. Ingen resande finnes från Levanten, som icke beskrifvit denna smakliga dryck, och af de olika upgifna ämnen därtil, ses, at
bör det säkrast nyttjas oblandadt; men såsom en hvardags-dryck håller utgifvaren dessa tilsatser nyttiga vid The-bordet. Det är besynnerligt, at China ännu kan drifva detta Monopolium, och sluka Americas silfver-afkastningar. Intet tjenligt Succedaneum har vunnit bifall. Af Veronica Officinalis hafva försök blifvit anstälde, men den finnes mycket styptisk, eller hopdragande. Veronica Chamædrys är mera tjenlig. Salviæ arter hafva blifvit försökte i Italien, o. s. v. men med föga framgång. Utgifvaren vil ock tillägga, utur Cooks 3:dje Resa, at en buske skal finnas på Teneriffa, som instämmer med v. Linnés beskrifning på Thebusken, och som til smaken säges instämma, samt därföre nyttjas af Spaniorerne därstädes för The. Dock är ännu nog skäl at tvifla, at den är den rätte.
