Den här sidan har korrekturlästs
246
¤ ) ° ( ¤
Tenedo. Det Ungerska, särdeles från Tokay, prisas allmänt för ganska ypperligt; äfvenså hafva en äkta Pontac, en fin Haut Margot, Larme de Naples, Smirna-vin, Paquarette, Champagne, Bourgogne, Syracusa, Madera, Oeil de perdrix, Renskt Vin och Hermitage, hvart på sitt sätt, mycken rättighet til utmärkt beröm. Det är svårt at säga, hvilket Vin bör räknas för det yppersta; lättare torde blifva at nämna det sämsta, hvilket, om Kleemnn finge slita tvisten, torde stadna vid det dåliga han fick nedanför Belgrad, som var merendels bara must, eller ogäsen drufve saft, både grumlig och sur, änskönt gjord af söta drufvor (*).[1]
I Ma-
- ↑ (*) Ehuru våre Förfäders yppighets drycker voro i synnerhet Öl, Mjöd, Körsedrank, m. m. så finnes dock spår, at Vin, redan i de äldste tider, varit bekant i Sverige. Det var Odens företrädesrätt at dricka Vin i Valhall. I Starkaders Qväde yttras missnöje öfver Vin. I Rolf Krakes Saga omtalas Vin, såsom en vanlig välfägnad hos Kong Frode i Dannemark. Et fartyg, lastadt med Vin, för Harald Hårfagres räkning, strandade vid Skanör. I nionde Seculo såldes Vin i Björkö. Se S. Lagerbrings Sv. Hist. I, 434. Vin vankade i Magni Ladulåses Hof. Yppigheten gick sedermera med så starka steg, at år 1566 följande slags Viner funnos på Stockholms Slott; nemligen: Malmarsy, Claret, Luterdrank, Hypokras, Muskatella, Alekant, Bastart, Romeny, Renskt Vin, Ungerskt Vin, Franskt Vin. Se Utdrag af Läns Register på alle Slått, gårdar och herreder sampt alle Befallningsmän, som räckenschaper plichtige äre at göre, inn uti Högstsbemelte Kongl. Majestetz vår allernådigste Herres Cammar pro anno 1566. På det Läsaren må få något begrep om de af desse vinslag, som voro beredde med krydder, vil man, utur Fru Kjerstin Stures Läkare och Hushålls-bok, i manuscript förvarad,
