Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
258
¤ ) ° ( ¤

står sig til godo, at han blir som et starkt Spanskt Vin (*).[1] Vi hafve här i Europa åtskilliga frukter och bär, hvilkas safter äro tjenliga til nog smakeliga dryckers beredande, såsom t. ex. Äplen och Päron til Cider, Stickelbär, Vinbär, Hallon, med flera bär, til at göra Vin af (**).[2] Olearius omtalar 3 sorter välsmakeligt Mjöd (†),[3] som man i Ryssland brukade

göra

  1. (*) Killang på Philippinerna är en litet kokad Sockerrörs-saft; ser ut som Vin och har söt smak: Churchill.
  2. (**) Cider, är af så många slag, som den frukt, hvaraf den prässas. Den, som göres af vanliga bord-äplen, blir söt och välsmakande, men håller sig icke länge. Man nyttjar därföre helst sämre eller hårdare och sura Äplen, som tillika hafva någon betsk och Stiptisk smak, ty af dessa blir en piqvant, stark och varaktig Cider. Den ypperliga Cidern i Frankrike fås i nedra Normandie, särdeles vid Bayeux. Den är klar, af en vacker guldgul färg, har en god lukt samt söt och stickande smak: Lemery. Cidren bör hvarken vara för gammal eller för färsk, om den skal vara sund: Zuckert. Man nyttjar ock Päron til Cider, som då kallas Poiré. Denna dryck kallas Must, i de gamla handlingar. Man har exempel, at sjöfarande, i brist af vatten, nödgats gifva Cider åt kor, som hållits om bord: Des Pommiers har märkt at besksöta Äplen blandade med några syrliga äro mäst tjenliga til Cider.
  3. (†) Mjöd är en så urgammal dryck, äfven i vår Nord, at man icke kan utstaka des ålder med visshet. Redan i Odens tid var Mjöd ansedt för de tappre krigs-hjeltarnas välplägning i Valhall, och skulle där dageligen rinna utur Geten Heidruns spenar. Dämesagan. Sturleson omtalar i Heims Kringla sådant öfverflöd af Mjöd, at, uti et Gästebud, fanns et kar flere alnar högt, upfyldt med denna dryck. Vi finne ock i gamla Historien at Kong Fiolner drunknat i et Mjöd-kar. De gamles beredningssätt