förfäder satte stort värde på Mjöd, som de mäst plägade brygga med Honung, stundom med tillagde Oxelägg-blommor, Russin m. m. men
Åtminstone är troligt, at man icke sökte freda hufvudet med dylika tilsatser. Abyssinierne pläga ännu upblanda sitt Mjöd med opium: Purchas. Uti Hakluyts Samling ses, at man i Ryssland, uti Ivan Wasilovitzs hof haft 4 Mjöd-slag af bär; (förmodligen utblandade med bärsafter). 1. Det förnämsta var gjordt af bär, som kallas Malieno, och hafva en förundransvärd ljuflig smak och Carmosin röd färg, (monne Åker-bär?); 2. et Mjöd af Visnova bär, som til färg och smak liknade rödt och franskt vin; 3. et Mjöd gjordt af Smorodina och 4. et kallad Chereunikuna gjordt af svarta Körsebär (kanske närslägtadt med vår fordna Körsedrank). Men den rätta Hydromel hade icke sådane tilsatser, utan bestod, enligt ordets bokstafliga betydelse, af Honung och vatten, kallades ock aqua mulsa, (melissa) hydromel simple, melicratium. I Frankrike bereddes den af 112 uns Honung til hvar pinte vatten, som kokades och afskummades, men Hydromel Vineux (som bör skiljas från Oenomeli eller vin försötmadt med Honung) gjordes af 4 ℔. Rosenhonung på lindrig eld kokade med 20 ℔. vatten, så at 13 inkokades, hvarunder man ständigt afskummade det, som steg til ytan. Denna dryck stäldes sedan at väl gäsa, och blef så angenäm som et svagt Malvasier-vin. Mjöd är i allmänhet föga värderadt i våra tider, ehuru det är mera sundt än de drycker, af hvilka det blifvit utträngdt. Men på vissa trakter i Africa hålles det än i värde, så at man, i brist af honung, gör sig Mjöd af Manna: Purchas. Med blandning gör man en Rysk Sjömansdryck, som dock lärer vinna litet bifall utombords. Den kallas Spitje, och består af lika mycket Mjöd, Öl, Bränvin och Ättika, som med peppar och andra krydder kokas lyckt i några timmar. Den nyttjas för bränvin, tål varmen och är tjenlig at uphjelpa förskämdt vatten: von Haven. Bacheracht föreslår någon annan proportion,
