Störje är, efter Ströms mening, en Scomber, som finnes i Norr-sjön. Den är i köttet fet som fläsk, saltas och ätes med smak.
Mullus. 1. Barbatus var så i de gamle Romares smak, at de icke viste något smakeligare. Ätes ännu gerna i Österrike såsom läcker och lättsmält: Crantz. Oribasius skrifver, at den är nästan hårdare och mörare än all annan fisk, samt mera födande och välsmakande då den ej ätit Kräftor. Fisken är hårdast och bäst om vintren: Papon. Angående det värde de gamle Romare satte på Mullus, förtjenar anföras utur Seneca, at Tiberius lät sälja en stor Mullus til en slösare Octavius, som betalte den med 5000 Sestertier, d. ä., efter Meursii uträkning, med 250 Gyllen. Plinius berättar, at Asinius Celer köpte en Mullus för 8000 Nummi. Juvenalis, at en Crispinus tilhandlade sig en Mullus för 6000 Sestertier, eller såsom Harduin det uträknar, för 600 Franske Livres. Värderas ej i Constantinopel: Forskål.
2. Surmuletus anses i Cornvallis för en förträffelig rätt: Borlasc. Fås i Rom bättre och större än i Bourdeaux: Mad. d. Montagu.
3. Imberbis, är ej synnerligen smaklig: Cetti. Trigla 6. Hirundo berömes såsom smaklig af Rajus. Någre af detta slägte räknas til Flygfiskarne, och sparas därföre til Exocætus Volitans, emedan Sjöfarande oftast anföra dem under namnet poissons volans. Trigla Lyra en förträfflig fisk: Pennant.
IV. Afdelningen
Cobitis 2. Barbatula, Grönling, är läcker och sund: Fischerström; något fast, välsmakande, hälsosam och föga fet: Marsigli. Välsmakande och lättsmäldt: Cranz. Mycket läcker och kan gifvas åt sjuka: Zuckert. Tendre, läcker, af fin smak, lättsmäldt, särdeles från November til Maji: Bloch. Konung Friedric lät förskrifva den från Tyskland at planteras vid
