Den här sidan har korrekturlästs
¤ ) ° ( ¤
Räfvar (*),[1] Loar (**),[2] Viverræ (†),[3]
- ↑ (*) Räfven, sådan som han kännes i Sverige, är vist icke någon god stek. Han är dock bättre än vargen: Buffon. Han ätes ej af jagt-hundar, och sjelfve Kalmucken går nödigt på denna anrättning. Bruyerin har försökt äta räf-kött, men funnit det hårdt samt gement, på et sätt, det han ej kunde uttrycka. Men man bör dock märka, at i de södre länder, då räfvarne ätit sig til hull af drufvor och andra frukter, så blifva de bättre, ja fete och ätelige: von Linné. Oribasius betygar, at jägarne i Grekland fordom åto räfvar om hösten. I Frankrike hålla ock bönderne en höst-räf til godo: Nobleville, Buffon. Äfven Pålackerne: Zuckert. Unge räf-ungar, som upväxt i vingårdarna, blifva, enligt Lemery, möre och läckre. Men äfven utan denna förbättring, har räfven blifvit nyttjad til näring af de Nordiske Nationer, som, i anseende til brist på jordbruk, oftare utställas för hunger. Således ätes Räf-kött af Ostiaker: Pallas. Af Jakuter: Gmelin. Af Tunguser: Bell. Af Mongoler: Jurgen Andersen. Af Canadas infödde: le Beau. När Grönländaren svälter, griper han heldre til räfven än haren: Cranz. Hos Churchill omtalas Engelsmän, som på Grönland ätit stekta räfvar och funnit dem rätt goda. Men man bör ock märka, at då man, i Nordiska resor, stundom uphöjer räf-stek, bör sådant förstås om hvita Räfven, Canis Lagopus, som synes vara något
- ↑ (**)
- ↑ (†)
Vargens kött är så odrägligt, at intet djur äter des as, om icke des egne slägtingar, som gerna äta sina likar. Sjelfve Calmuckerne äta icke Vargar, så framt icke högsta nöden förmår dem dertil, emedan de finna des kött beskt: Pallas. Vid Sierra Leona skola dock Negrerne äta vargar: Labat; och Georgii berättar, at hos Tunguserne, en varg stundom sättes på sjelfva bröllops-bordet. På Nordiska Vargar finnes för öfrigt snart sagt endast ben och skinn.
