20
Saracenen böjde huvudet till stoftet, då han igenkände den namnkunnige sultanens av Egypten och Syrien handstil och sigill, och sedan han med djup vördnad kysst pergamentet, tryckte han det till sin panna och återlämnade det till riddaren sägande »obetänksamme frank, du har syndat emot mitt blod och ditt, som ej visade mig detta, då vi träffades.»
»Du kom med lyft lans», sade riddaren. »Om en trupp saracener anfallit mig, så hade det varit förenligt med min heder att visa dem sultanens pass, men aldrig för en enda man.»
»Och likväl var en man», sade saracenen högdraget, »tillräcklig att uppehålla din färd.»
»Sant, tappre muselman», svarade den kristne; »men det finnes få sådana som du. Dylika falkar flyga ej i flockar och om de göra det, slår hela flocken ej ner på en.»
»Du gör oss blott rättvisa», sade saracenen, synbarligen lika belåten med komplimangen, som han förut varit stött av det förakt, han tyckte ligga i européens föregående skryt; »av oss skulle du ej lida något ont; men väl var det för mig, att det ej lyckades mig att döda dig; med konungarnes konungs lejdebrev på din person. Det säkra hade varit, att snaran eller sabeln rättvisligen bestraffat ett sådant brott.»
»Det fägnar mig att höra, att det kan bliva mig nyttigt», sade riddaren »ty jag har hört, att vägen är oroad av rövarstammar, som ej bry sig om någonting, då de finna ett tillfälle att plundra.»
»Man har berättat dig sanningen, tappre kristne», sade saracenen »men jag svär dig vid profetens turban, att om det skulle vederfaras dig något ont av dylika bovar, skall jag själv med fem tusen hästar bliva din hämnare. Jag skall döda allt mankön av dem och skicka deras kvinnor så långt bort, att namnet av deras stam aldrig mer skall omtalas inom femhundra mil från Damaskus. Jag skall beströ deras boningsplatser med salt, och ingen levande varelse skall från den tiden någonsin mer kunna vistas där.»
»Jag såge hellre, att ni finge detta besvär för någon annan än för mig, ädle emir», svarade riddaren »men mitt löfte är inskrivet i himmeln, för väl eller ve, och jag skulle bli er mycket förbunden, om ni ville underrätta mig om vägen till mitt viloställe för natten.»
»Det», sade saracenen, »måste bli under det svarta taket av min faders tält.»
