Sida:Talismanen 1916.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

24

varunder saracenen uppfyllde sitt åliggande som ledsagare och vägvisare på resan genom att sorgfälligt giva akt på de kännetecken och märken, som lämnades av de avlägsna berg, vilka de småningom nalkades. En stund bortåt tycktes han uteslutande fästa sina tankar på detta göromål, liksom en lots, då han styr ett fartyg genom ett farligt farvatten men knappt hade de färdats en halv mil, förrän han tycktes bliva säker om vägen och benägen att inlåta sig i samtal med mera öppenhjärtighet, än som vanligen utmärkte hans nation.

»Ni har», sade han, »frågat mig om namnet på en stum källa, som visserligen skenbart, men ej i verkligheten är ett levande ting. Tillåt mig att fråga namnet på den kamrat, med vilken jag i dag sammanträffat både under fara och vila, och vars namn jag ej kan föreställa mig såsom okänt, ens här i Palestinas öknar.»

»Det förtjänar ännu ej att nämnas», sade den kristne. »Vet likväl, att jag bland korsets krigare kallas Kenneth — Kenneth av den Vilande Leoparden. I min hembygd har jag andra titlar; men de skulle låta sträft för ett österländskt öra. Käcke saracen, låt mig nu även fråga, från vilken arabisk stam ni leder er härkomst och under vad namn ni är känd.»

»Kenneth», sade muselmannen, »det fägnar mig att ert namn är sådant, att mina läppar med lätthet kunna uttala det. Vad mig beträffar, är jag ej någon arab, ehuru jag härstammar från ett varken mindre vilt eller mindre krigiskt släkte. Vet, herr Riddare av Leoparden, att jag är Shirkohf, Lejonet från Berget, och att i Kurdistan, varifrån jag leder min härkomst, ingen släkt anses ädlare än seldschukernas.»

»Jag har hört», svarade den kristne, »att er sultans blod flutit ur samma källa.»

»Lovad vare profeten; som så högt hedrat våra berg, att han ur dess sköte sänt honom, vars ord är Seger», svarade hedningen. »Inför konungen av Egypten och Syrien är jag blott som en mask, och dock gäller mitt namn något i mitt eget land. — Främling, med huru många man tågade du ut i detta krig?»

»På min ära», sade Kenneth, »med vänners och fränders tillhjälp kunde jag med möda utrusta tio goda lansar, samt omkring femtio man dessutom, bågskyttar och stalldrängar inberäknade. Några ha övergivit min olyckliga fana — andra ha fallit i striden — flere ha dött av sjukdomar — och en