Sida:Talismanen 1916.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

40

att ställa den inre delen av sin grotta i ordning för att där mottaga sina gäster, som snart infunno sig. Vid det yttre valvets inre ända var en liten öppning, tillstängd med en ohyvlad bräddörr, som förde till eremitens sovrum, vilket var något bekvämare. Golvet hade blivit någorlunda jämnat genom hans arbete och var överstrött med vit sand, vilken han dagligen bestänkte med vatten från en liten källa, som i ett hörn av rummet framvällde ur klippan och i detta kvävande klimat skänkte vederkvickelse åt både örat och smaken. Madrasser av flätad säv lågo vid väggarna, vilka, liksom golvet, blivit groft avjämnade och på vilka åtskilliga blommor och örter hängde. Två vaxfacklor, som eremiten tände, gåvo ett trevligt utseende åt stället, vilket var ganska angenämt genom den behagliga lukt och svalka, som där rådde.

I en vrå av rummet stodo några arbetsredskap, och i en annan var en nisch för en groft skulpterad bild av den heliga jungfrun. Ett bord och två stolar utvisade, genom sin från de österländska husgerådssakerna avvikande form, att de voro förfärdigade av eremiten. På det förra hade Theodorik framsatt, ej allenast rör och skidfrukter, utan även torkat kött, vilket allt han omtänksamt ställde i sådan ordning, att det skulle väcka hans gästers matlust. Denna artighet, ehuru stum och blott uttryckt genom åtbörder, föreföll sir Kenneth alldeles oförenlig med hans förra ursinniga och våldsamma uppförande. Eremitens beteende var numera sansat och lugnt, och om blott icke hans av många späkningar avmagrade ansiktsdrag burit ett uttryck av andäktig ödmjukhet, skulle de varit både ädla och majestätiska. Han trampade golvet i sin cell såsom en man, vilken tycktes född att regera över människor, men som nedlagt sin makt, för att bliva himmelens tjänare. Det måste likväl medgivas, att hans jättelika växt, hans långa, oklippta hår och skägg, samt elden i hans vilda, djupt liggande öga snarare voro kännetecken på en soldat än en munk.

Själva saracenen tycktes med en viss vördnad betrakta eremiten, medan denne var sysselsatt med dessa omsorger, och han viskade sakta till sir Kenneth »Hamako är nu vid bättre lynne, men han talar ej, förrän vi ätit — det är ett löfte han gjort.»

Theodorik tecknade därför åt skotten att taga plats på en av de låga stolarna, medan Shirkohf enligt österländska bruket satte sig på en kudde av mattor Eremiten upplyfte