Den här sidan har korrekturlästs
Man vndslap här then Willa,
Och thet Affguderij,
Som Påfwen wil inbilla,
Men iagh bleff intet frij.
Iagh bleff än mehr beswärad,
Och miste mitt förswar,
Och wardt nu mindre ährad,
Än iagh tilförne war.
Alt hwad som aff Papister,
Beskrifwit war medh migh,
I hastigheet iagh mister,
Igenom theras Krijgh.
Medh sigh min Heder förde,
Then stålte Biskop stoor,
Som mitt Beröm förstörde,
När han vhr Landet foor.
En Brask thet samma öfwar,
Aff Östergötlandz Stifft,
Han Swenske Böker röfwar,
Och hwad thär fans för Skrifft.
The Gamble Göthars långe,
Rijmböker han borttogh,
Och theras Wijsar månge,
Hwar på Historien stogh.
Ty alt hwad låfligt giordes,
Och ridderligh bedreffs,
I Gambletijden, spordes,
Och alt medh Rijm beskreffs.
The Greker ingen glömer,
Som togo Troya in,
För thet at them berömer,
En Grek medh Rijmen sijn.
Mehr gagnar them the funne,
Homerum til sitt Loff,
Än alt thet som the wunne,
Medh heela Paris Hoff.
När the hans Skriffter miste,
Är och alt theras Roos,
Som ingen nu mehr wiste,
Aff them och slätt sin koos.
Migh är thet än i Minne,
Doch medh mitt störste Wee,
Hwad Hieltar sigh här inne
I Swerige låte see.
Iagh sågh Achillis lijke,
Och then ey mindre war,
Än then som Troyæ Rijke,
Togh vnder sitt Förswar.
Iagh sågh och mins allena,
Then ingen Förmånn gaff,
I Wackerheet Helena,
Som mycket säyes aff.
Men ach! Iagh migh påminner,
Iagh sågh tilförne här,
Then intet öfwerwinner
Homerus som än är.
Altså är nu förswunnin,
The GöthaMäns Bedrifft,
När intet blifwer funnin,
Mehr om them någon Skrifft.
För them iagh intet quijder,
Them war en Dödh beskärd,
För Skrifftens skuld mehr lijder,
Som ingen Dödh war wärd.
Hon hade tient at blifwa,
Så länge Wärden står,
Så länge Folcken skrifwa,
Så länge Solen går.
Och thet Affguderij,
Som Påfwen wil inbilla,
Men iagh bleff intet frij.
Iagh bleff än mehr beswärad,
Och miste mitt förswar,
Och wardt nu mindre ährad,
Än iagh tilförne war.
Alt hwad som aff Papister,
Beskrifwit war medh migh,
I hastigheet iagh mister,
Igenom theras Krijgh.
Medh sigh min Heder förde,
Then stålte Biskop stoor,
Som mitt Beröm förstörde,
När han vhr Landet foor.
En Brask thet samma öfwar,
Aff Östergötlandz Stifft,
Han Swenske Böker röfwar,
Och hwad thär fans för Skrifft.
The Gamble Göthars långe,
Rijmböker han borttogh,
Och theras Wijsar månge,
Hwar på Historien stogh.
Ty alt hwad låfligt giordes,
Och ridderligh bedreffs,
I Gambletijden, spordes,
Och alt medh Rijm beskreffs.
The Greker ingen glömer,
Som togo Troya in,
För thet at them berömer,
En Grek medh Rijmen sijn.
Mehr gagnar them the funne,
Homerum til sitt Loff,
Än alt thet som the wunne,
Medh heela Paris Hoff.
När the hans Skriffter miste,
Är och alt theras Roos,
Som ingen nu mehr wiste,
Aff them och slätt sin koos.
Migh är thet än i Minne,
Doch medh mitt störste Wee,
Hwad Hieltar sigh här inne
I Swerige låte see.
Iagh sågh Achillis lijke,
Och then ey mindre war,
Än then som Troyæ Rijke,
Togh vnder sitt Förswar.
Iagh sågh och mins allena,
Then ingen Förmånn gaff,
I Wackerheet Helena,
Som mycket säyes aff.
Men ach! Iagh migh påminner,
Iagh sågh tilförne här,
Then intet öfwerwinner
Homerus som än är.
Altså är nu förswunnin,
The GöthaMäns Bedrifft,
När intet blifwer funnin,
Mehr om them någon Skrifft.
För them iagh intet quijder,
Them war en Dödh beskärd,
För Skrifftens skuld mehr lijder,
Som ingen Dödh war wärd.
Hon hade tient at blifwa,
Så länge Wärden står,
Så länge Folcken skrifwa,
Så länge Solen går.
