Den här sidan har korrekturlästs
Nu för en Tijdh begyntes,
Oskäligt mitt föracht,
At som en Blygd thet syntes,
Hwad iagh hälft hade sagt.
Här talas altijdh mehra,
Medh andra Måål än migh.
Och skal man någothera,
At lära önska sigh,
Så läres för alt annat,
Än som iagh läras kan.
Iagh weet then som skal sannat.
Här är så mången Man,
Then tiugu Åhr tillijka,
Och then än tiugu Åhr,
Har wistas vthi Rijke,
Och intet migh förstår.
När Babylon förstördes,
Medh Högheet sin och Prål,
Kan skee tå intet hördes,
Så mångahanda Måål.
Infödde flitigt lära,
Främmat the höra här.
Vthlänske hålla i ähra,
Alt hwad som theras är.
Hwad samquäm här anställes,
Är som thet wore skam.
I hwad Taal hälft ther fälles,
Medh Swenska komma fram:
Nu hälsas intet mehra,
Ey biudes fahra wäl,
Om thet ey skeer etthera,
Medh tyske Ord man stiäl,
Eller och kanske medh Franske;
Thet Liudet är så sött,
At the man migh förwanske,
Som ringa blijwer skött.
Ehwart vth man sigh wänder,
Nu höres alt Monsör,
Så känder som okänder,
Straxt swarar Servitör.
Hwem Adels Nampnet gifwes,
Ehurudant thet är,
Thet effter Tyskan skrifwes,
Som them nu är så kär,
The hålla sigh för wara,
Mehr ädle medh tyskt Nampn.
Och låta migh så fahra,
Rätt som then andras Hampn.
Iagh finner många bära,
I Swenska Kyrckior in,
Rätt såsom för en Ähra,
The tyske Bökren sijn.
När Barnen skole läsa,
Til, heller ifrån Bord,
Föräldrarna them snäsa,
Skeer thet medh Swenska Ord.
När man en Vthländsk frägar,
Om han migh lära wil,
Han påkkandes straxt säger,
Hwad gagnar migh thet til?
Mitt Språk är myckit bättre,
Migh stygges thetta här.
Sigh så i Sinnet sätter,
Thet bruka hwar han är.
Han talar medh the ringa,
Medh höge lijka så,
Och finner bland them inga,
The honom ey förstå.
Oskäligt mitt föracht,
At som en Blygd thet syntes,
Hwad iagh hälft hade sagt.
Här talas altijdh mehra,
Medh andra Måål än migh.
Och skal man någothera,
At lära önska sigh,
Så läres för alt annat,
Än som iagh läras kan.
Iagh weet then som skal sannat.
Här är så mången Man,
Then tiugu Åhr tillijka,
Och then än tiugu Åhr,
Har wistas vthi Rijke,
Och intet migh förstår.
När Babylon förstördes,
Medh Högheet sin och Prål,
Kan skee tå intet hördes,
Så mångahanda Måål.
Infödde flitigt lära,
Främmat the höra här.
Vthlänske hålla i ähra,
Alt hwad som theras är.
Hwad samquäm här anställes,
Är som thet wore skam.
I hwad Taal hälft ther fälles,
Medh Swenska komma fram:
Nu hälsas intet mehra,
Ey biudes fahra wäl,
Om thet ey skeer etthera,
Medh tyske Ord man stiäl,
Eller och kanske medh Franske;
Thet Liudet är så sött,
At the man migh förwanske,
Som ringa blijwer skött.
Ehwart vth man sigh wänder,
Nu höres alt Monsör,
Så känder som okänder,
Straxt swarar Servitör.
Hwem Adels Nampnet gifwes,
Ehurudant thet är,
Thet effter Tyskan skrifwes,
Som them nu är så kär,
The hålla sigh för wara,
Mehr ädle medh tyskt Nampn.
Och låta migh så fahra,
Rätt som then andras Hampn.
Iagh finner många bära,
I Swenska Kyrckior in,
Rätt såsom för en Ähra,
The tyske Bökren sijn.
När Barnen skole läsa,
Til, heller ifrån Bord,
Föräldrarna them snäsa,
Skeer thet medh Swenska Ord.
När man en Vthländsk frägar,
Om han migh lära wil,
Han påkkandes straxt säger,
Hwad gagnar migh thet til?
Mitt Språk är myckit bättre,
Migh stygges thetta här.
Sigh så i Sinnet sätter,
Thet bruka hwar han är.
Han talar medh the ringa,
Medh höge lijka så,
Och finner bland them inga,
The honom ey förstå.
