Hoppa till innehållet

Sida:Thora.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

I.

Konrad Olthov kom aldrig att taga vägen hem förbi Akerups gård. När han for bort, hade han gjort det, emedan han då trott sig vara nödsakad att undvika järnvägen och åka med skjuts. Ung och oerfaren som han var, inbillade han sig, att emedan han narrat fadern i fråga om ändamålet med sin resa, skulle fadern vara i stånd att låta någon uppspana hans vistelseort och hindra honom från att lämna landet. Från Danmark hade han skrifvit hem och lämnat sin adress och bekännelsen om resans syfte, utan många ord och utan en bön om den faderliga förlåtelsen. Ett bref från mamsell Kristin var det, som till sist förmådde honom att äfven på skynda hemresan. När Konrad efter mottagandet af detta bref återvände hem, var det brådska på färde. Därför tog han järnvägen, som då länge varit färdig från Malmö. Mamsell Kristins