244
var dock ingen, som lät bedraga sig af detta spel. Säkrare än någonsin föll sanningen i dagen, och i huset gick talet om, att Thora rest, därför att hon tagit mannens död som en lycka och icke vågade visa detta för dem, bland hvilka hans minne var älskadt. Vissheten härom blef ännu större därigenom att fru Bruce, när hon kom , medförde stor packning som för en längre vistelse på gården. De rum, hon bebott före sonens myndighetsålder, lät hon också återställa i sitt förra skick, och tog dem sedan i besittning.
Från Akerup aflät också den gamla frun sitt första bref till Moheda gård, och när hon då skref, vände hon sig icke till Thora själf, utan till hennes fader, den gamle kaptenen. Brefvet var kort och korrekt, innehöll hvarken något beklagande af det skedda eller några närgångna frågor. Hon sade sig blott vilja veta, när Thora ämnade återvända. Och förklarade sig anse det helt naturligt, att Thora under sin tunga sorgs första dagar känt behof att träffa sina föräldrar. Om det påfallande i, att Thora hållit sin afresa hemlig och rest med två späda barn, utan att ens medtaga en tjänarinna till hjälp, innehöll brefvet icke en rad.
Kaptenens svar var i hans eget tycke ytterst diplomatiskt. Äfven han undvek att beröra de
