Sida:Thora.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

251

Det är mycket jag ber om nu, när jag ber svärmor stanna hemma denna tid, till dess jag kan komma tillbaka, för att fylla de plikter, hvilka jag låtit ligga. Jag vet också, att jag icke förtjänar det. Jag har läst alla brefven nu. Först tyckte jag, att mycket däri var hårdt, och att så mycket ondt kunde jag ändå icke ha gjort. Men jag har tänkt på alltsammans sedan. Och jag tror nu, att jag skall äga kraft att böja mig under det, som är sanning, och erkänna det.

Nu sänder jag min ödmjuka dotterliga hälsning och Hans hälsar farmor genom

Thora.