266
Ingenting förstod Konrad af detta mer än ett: att han icke kunde döda den unga flickan med att säga henne sanningen. Därför drog han henne till sig, tala kunde han icke, och Edith lät villigt smeka sig till ro. Till sist lyfte hon sitt hufvud från hans bröst, och hett brände hennes ögon mot fästmannens, när hon sade:
»Om du skulle älska någon annan än mig, då skulle jag döda mig utanför din egen dörr. Öfver mig skulle sedan ingen annan våga att gå in till dig.»
Konrad betraktade häpen den unga flickan. Som om han aldrig sett henne förr, sådan hon verkligen var, såg han henne, och när Edith märkte, hur allvarlig han blef, lutade hon sig fram och log:
»Älskar du kanske en annan?» sade hon segervisst. Det fanns icke skugga af tvifvel eller misstro vare sig i hennes ögon eller i hennes röst.
»Nej,» svarade Konrad hastigt. Och när han svarade så, trodde han själf, att han talade sanning. I detta nu var Thora död för honom . Och hans beslut att glömma henne stod fast. Renad och luttrad var han beredd att bära den börda, som lifvet lade på hans skuldror.
Konrad visste ej, hvad han gjorde, då han
