Sida:Thora.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

44

jordbruket också. Mor fick lida mycket af far. Ty under många år, innan han dog, var han grubbelsjuk. Mor har aldrig velat säga mig hvarför. Men jag tror, att han led af sin fars och min farfars dåliga rykte. Han trodde liksom att människor lade honom och oss alla det till last. Böckerna kunde han aldrig lära mig att älska. Min håg låg inte åt det hållet. Men jorden lärde han mig hålla af, och jag gör det, som blott den kan, hvilken själf vet att bruka den.»

Thora kände, som om något inom henne lättade, blott därför att mannen talade vid henne om sig själf. Hon fick mod att tala om något, som hon i tysthet tänkt, och i det hon såg upp mot mannen, sade hon:

»Hurdant är folket här?»

»Hur menar du?» svarade Bruce.

»Jag menar, äro de ärliga och pålitliga? Kan man tro på dem?»

Bruces ansikte mulnade lätt, och underläppen liksom växte under mustaschen. Aldrig hade han trott att en sådan fråga kunde framställas om hans folk.

»Man måste ha vilja och förmåga att förstå dem,» svarade han. »Folket här öppnar sitt hjärta långsamt för främmande.»

.