Hoppa till innehållet

Sida:Thora.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

56

lycka och sorg. Hvem kan säga sig genomskåda en annan? Och hvem genomskådar verkligen sig själf? Okunniga om hvad som sker mellan oss, vandra vi alla genom världen, och ingen vet upphofvet till kärlek eller hat. Forntidens människor berättar jag om, människor, hvilka kände mera enkelt, tänkte mindre subtilt och handlade starkare än vi. Dessa människor bundos starkare af sed och plikt, bland dem hade upprorsbegäret ännu icke blifvit allmänt som bland oss, och religionen, som var grundvalen på hvilken de byggde, stod öfver hvardagsmänniskornas debatter. Därför spelades deras strider mera i det tysta, men de själsmord, som begingos, voro också talrikare, och naturen, som icke ostraffadt låter sig kufvas, tog ej sällan revansch på ett sätt, som vi finna barbariskt.

Långsamt växte hos Bruce motviljan mot hans hustru och den började med, att han sade sig själf, att Thora bedragit honom, eller att han bedragit sig på henne. Hon kom från en annan trakt än hans, där motsatsen mellan hans egen natur och hennes var honom väl bekant. Många voro också de, som vid underrättelsen om det val, Bruce träffat, sagt honom, att detta ginge aldrig väl. Ty aldrig skulle en kvinna, hämtad så långväga ifrån, blifva hemtam i södra