Den här sidan har korrekturlästs
II.
Till H. M. KONUNGEN 1830.
Ditt kall är stort; och storsint sitter
Uppå din thron all kraft också;
Ej klädd i stundens rosenglitter;
Men hög i drägt med kronor på.
Och väldiga Titaner vaka
Kring dig, hvarthän du blicka vill;
För dig de sina klingor skaka,
Och hvarje klinga hör dig till.
Ditt kall är tungt; bekymret träder,
Med mulen blick, i kungsdörr ock —
Och mången dag i sorgdrägt kläder,
Och lägger snö i mången lock.
Men se! då vaknar i ditt minne
Hvar handling, hvarje bragd du gjort,
Och till en jätte blir ditt sinne,
Och liksom förr blir allt dig stort.
