Hoppa till innehållet

Sida:Tids-Runor.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19 

Gift Er ära med Ert mod. —
Båda dyrka
Ju hvarandra,
Fastän utaf samma blod.

Men må svärdet,
Hur det flammar,
Flamma blott för sanning dock.
Hjelte-värdet
Ned det stammar
Ifrån Thor, men Balder ock.

Fosterlandet
Allt Er länar,
Allt af Er det ock begär;
Starkt är bandet
Er förenar:
I Ert lif det inväft är.

Manna sinnen!
Striden, striden:
Genom strid blir anden ren;
Och J finnen,
Jemte tiden,
Säte på dess storskepp sen.

Hvart dess lätta
Stäf sig vänder
Vimpelns tungor visa Er:
Till de rätta
Höglands stränder
Buktig köl sig fram beger.