Hoppa till innehållet

Sida:Tids-Runor.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35 

Sig i de gångnas glans, men deras tankar
Gå, såsom pregladt mynt, från man till man;
Och deras krafter, deras sinnen hvila
Uti hvarandra såsom ring i ring,
Och stå förklarande bakom hvarandra,
Som stjerna bakom stjerna. Lifvets hjul
Det rullar ständigt, men det bor en Gudom
Osynlig ock uti dess midtel. Vägen
Hvarpå det rullar har ej slut, men vägen
Är evighetens. Menskan mäter upp den
Uti sin gång framåt, och stakar ut
Hur långt hon kommit med sin egen graf.
Så se vi graf vid graf alltjemt bakom oss.
Och bakom sig ser tiden det också,
Och säg, hvem vet hur många återstå?