Men riddare-anda i högan nord,
Är du val re’n svept i din kista?
Den lefver, upplifvande än vår jord,
Fast ej den med stunden vill tvista.
I många dalar, i mången lund
Stå borgar och boningar höga,
Och Sverges frihet, från tornens rund,
Bevakar mångt riddare-öga.
I mången skogstrakt, vid mången strand
Skall vida salar du finna,
Der ännu för storhet i Svea land
Rätt månget svärd synes brinna.
Rätt mången man har mitt öga sett,
Högboren till riddare-anden.
Den sanna adeln, i mod och vett,
I staden ej bor men på landen.
Sitt örnbo i tanken, besinningen der
Helt lugnt liksom fordom får bygga.
Sjelfständigheten sitt hufvud bär,
På skuldror så säkra och trygga.
Befolkas skall riddarehuset än,
När stunden och dagen är inne,
Sida:Tids- och Krigs-Bilder.djvu/103
Den här sidan har korrekturlästs
87
