Den här sidan har korrekturlästs
27
Att se på blixtens vilda sken,
Det var min fröjd.
Från jagtens gny, en drifva var
Mitt örngått då.
Den trötte månget örngått har,
Att hvila på.
Nu har jag hvilat ut, kom nu
Du nordansky,
Och bär mig öfver hafvet du,
Till stridens gny.
Här blir så hett uti min själ,
Allt står så still;
För Sveas ära, Sveas väl
Jag verka vill.
Men gamla fadersklinga min
Vi följas åt;
På skifvan skall jag rista in:
Framåt, framåt!
Din ättfar, goda klinga, var
En thordönssky;
Ty Karl den Tolfte först dig bar,
I stridens gny.
