Den här sidan har korrekturlästs
42
Recensenterna.
J diktens despoter, J stån midt i gruset,
Och tron Er dock gifva åt tiden sin gång;
Men glömmen den gudom, som bor uti ljuset,
Och guden, som bor i den lefvande sång.
Fast klädda till hjeltar, fast klädda till barder,
Med pansar och sköldar af tidningars blad,
Och prydda så herrligt af stämpel-kokarder,
J kommen dock endast blott buller åstad.
Den skapande anden skall vandra sin bana,
Och tiderna vandra allt framåt sin väg,
Och rundt omkring ljusets och frihetens fana
Framåt gå dock slägtena, steg efter steg.
J tron er väl stånda, som klipporna fasta;
Men vänder sig anden — hur stån J väl då?
En verld ur sin bana den mägtade kasta,
Om den stod i vägen; o tänken derpå!
