52
Att talte han, så bodde gnid i orden,
Och handlar han, af guld var hvar bedrift.
Uti den tiden gick det strid kring verlden,
Och gästade med hemgång haf och land;
All samvets frihet sköflades af svärden,
Der ej den föll till stoft för bålets brand.
Men kungen kastade sitt svärd med seger
I tidens vågskål; tron blef åter fri.
Den vinner alltid, som, hur vågen väger,
Sitt svärd för sanning kastar deruti.
Se kring dig, Oskar! Dessa gångna tider
Ha multnat nu och andra vuxit opp;
För nya tankar nu hvart sinne strider,
För nya önskningar och nya hopp.
Europa står på en vulkan, dess lågor
Måhända rulla snart kring verlden ut.
De nya önskningar, de nya frågor,
På dem kan svärdet endast göra slut.
Välan drag ut — vår guldkung lik — din klinga,
Och kasta ut den midt i verlden så;
Den skall dig lagerlockig seger bringa,
Ty tiden sjelf skall vid din sida stå.
