70
Ha åren re’n sin vinter fästat
Till krans omkring din hjessas lock,
Ej hafva vinterns vindar gästat
Med isig köld ditt hjerta dock.
Ung är du vid ditt svärd. Med gamman
Din blick besjälar en och hvar.
Vi helsa striden allesamman,
Framför oss du som hjelte drar.
I stridens larm, i oblid fara,
Bland åskors skräll och flammors bloss,
Der trotset frågar, svärden svara,
Du skulle lära känna oss.
Vi skulle söka att dig skära
En lagerkrans med svärd i hand,
Och icke glömma Sveas ära
Och icke glömma Helsingland.
I våra skogars pelar-rader,
Der växer det på klippig grund,
Ej männer just för storparader;
Men kanske mer för farans stund.
De äro dina, bli ock dina
Då striden pröfvar kraft och tro.
Vid hemmet de hört blixten hvina,
De lekt med blixten här vid Mo.
