Regerings ädelmod och omtanka. Det bör äfwen anmärkas at alltsedan 1812 års misswäxt, utförseln af Spannemål ifrån Swerige til andra Länder warit förbuden, och at de enda undantag ifrån denna Allmänna Författning, som ägt rum, blifwit tilåtne til förmån för Norriges Innebyggare.
Wid detta tilfälle anser jag ock nödigt warna Länets Innewånare, särdeles i Grense-Socknarna, at icke emottaga et nytt på Danska Riks Banco-daler utstäldt Sedelmynt, som Prins Christian Fredrich, i brist af alla andra penninge-tilgångar, efter freden, i Christiania låter utgifwa, och hwilket, saknande all garantie, hwarken af Kongl. Swenska Regeringen eller af den Kongl. Danska kommer at inlösas, utan förblifwer af intet wärde i den sista Innehafwarens hand.
I öfrigt är jag berättigad förklara, at alla ryckten, som i Norrige blifwit utspridda om förwäntadt biträde til Prins Christian Fredrichs företag af England och andre makter, äro aldeles ogrundade, och så mycket orimligare, som en betydlig del af Engelska Troupperna på fasta Landet äfwensom Ryska, Preussiska och Danska äro förenade med de Swenska under Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens befäl. En af Engelske Sjömakten fortsatt sträng blockad af Norriges hamnar, intil dess föreningen blifwit werkstäld, skal snart öfwertyga hwarje Norrman, om osanfärdigheten af de upgifter, hwarmed Prins Christian Fredrich söker at uppehålla sina Anhängares swigtande hopp.
Sluteligen förklarar jag at de militäriska anstalter, som innom detta Län äro och blifwa widtagat, ingalunda böra hos Allmänheten wäcka oro för något befaradt anfall ifrån Norrska sidan. Om wår Lands-Orts Physiska belägenhet icke tilräckligen skyddade Oss deremot, ifall Prins Christian Fredrich wille med et sådant råga orimligheten af sina företag innom Norrige, skulle Dal-Allmogens kända och redan nu yttrade tapperhet snart bekräfta den försäkran jag i dess namn såsom dess Höfding afgifwer: at ingen fiendtlig Norrsk Man, som skulle wåga intränga i wåra befolkade Bygder, återkommer derifrån, men at hwarje fredsam och för redlighet känd der skall blifwa emottagen med en broderlig wälwilja. Fahlun d. 9 Martii 1814.
HANS JÄRTA.
