Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XVI
Inledning.

de vara att förödmjuka honom. Med en här, hvars like ingen samtida Regent i Europa ägde, var han icke i stånd att underkufva ett litet Hertigdöme. Dannemarks, Sveriges och Norriges Konung uttömde sina krafter i en oupphörlig strid emot Schleswig, och efter ett 26:årigt krig, som utblottat hans stater och förstört hans flotta, återstodo ännu samma tvister att bilägga eller samma fiender att bestrida. Låg och grym, äfven i sin enskilta lefnad, kunde han icke tygla sina passioner, hvarken då tacksamheten befallte, eller då anständigheten fordrade det. Ömtålig för allt hvad som rörde hans myndighet, men obekymrad om allt hvad som angick hans ära, gäckade han uppenbart sina löften, älven då ordhållighet varit mest öfverensstämmande med hans fördelar. Likaså oförståndig och nyckfull, som Margareta varit klok och försigtig, tycktes han endast vara satt på Thronen att förstöra hvad hon förvärfvat, och Nordens Semiramis skulle intaga ett högre rum ibland de ovanliga menniskor, som befalla vår förundran, om den efterträdare hon valde icke minskat en heder som hennes snille förtjenar, och som oväldigheten icke kan bestrida.