Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/296

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 58 —

Frankrike och Dannemark var redan slutet ett förbund, hvari båda Konungarna lofvade att bistå hvarannan. Men åtankan af Carl, och hans vistelse i Danzig, var en oafbruten anledning till fruktan för hans fiender, och de ville åtminstone med ett sken af laglighet döma honom ovärdig den krona som de beröfvat honom. I denna afsigt utfärdades en stämning pa honom, att om Pingst följande året (1458), infinna sig i Stockholm för att svara på de beskyllningar man gjorde. Man kunde icke tvifla att denna kallelse skulle föraktas, men ändamålet var äfven derigenom vunnet, och den mäktige, som söker att försvara ett orättvist företagande, tror förmodeligen — emedan han önskar det — att allmänheten icke förstår att granska de skäl hvarmed han hoppas att förblinda den.

Kalmare-förening, ehuru upplifvad genom Christjerns hyllning, var likväl icke derigenom fullkomligt stadfästad. En början härtill skedde i Stockholm (d. 17 Juli