Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 190 —
Efter mer än sexton års bemödande hade nu Johan vunnit Sveriges thron, och de andeliga å nyo sett Kalmare förening upplifvad. De Stora, förkjuste af Konungens vänlighet och af de nådebetygelser han utdelade, trodde att alla deras önskningar skulle uppfyllas, och Johan förstod att smickra deras fåfänga. Emedan han kände, eller gissade, att begäret efter Riddare-värdigheten var en betydelig driffjäder till deras åstundan efter en Konung, dubbade han femtio personer, och missbruket gick så långt att äfven barn i vaggan blefvo slagne till Riddare[1]. Men menigheten var icke så nöjd med statshvälfningen, och Rådet måste utfärda ett bref till samteliga stiften, hvari det
- ↑ Författaren till Rimkrönikan har en berättelse, som är ännu elakare; han säger att de fruar, som voro i fruktsamt tillstånd gerna låtit dubba sig sjelfva, för att öfverföra Riddare-värdigheten på sina ännu ofödda barn.
