Hoppa till innehållet

Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ANDRA KAPITLET
ETT FYND

Detta rum var ett verkligt museum, Alla tänkbara mineralier funnos där, försedda med etiketter i den fullkomligaste ordning efter mineralrikets olika indelningar.

Huru väl kände jag icke till dessa mineralogiska småting! Huru många gånger hade jag icke, i stället för att gå ut på upptåg med mina jämnåriga, roat mig med att avdamma dessa grafiter, antraciter, stenkolsarter, ligniter och torvstycken! Och hartserna, kådorna och de organiska salterna, som måste aktas för minsta dammkorn! Och dessa metaller, från järnet till guldet, vilkas respektiva värden förvunno inför den absoluta jämlikhet, de här hade såsom vetenskapliga provstycken! Och alla dessa stenar sedan, som skulle räckt till att bygga om huset vid Königsstrasse, till och med så att det kunnat få ett präktigt rum till, som jag kunnat taga i besittning för egen del!

Men när jag trädde in i arbetsrummet, tänkte jag icke på alla dessa märkvärdigheter utan endast på min farbror. Han satt nedsjunken i sin stora plyschlänstol och hade framför sig en bok, som han betraktade med oförställd beundran.

»Vilken bok! Vilken bok!» utropade han,

»Ser du inte vad jag har här?» sade han. »Det är en riktig skatt jag fann i dag, när jag tittade in till juden Hevelius. Det är Heimskringla av Snorre Sturlason, den ryktbare isländske författaren på 1100-talet! Det är historien om de norska furstar, som regerade på Island.»