Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ANMÄLAN.

Det har sitt stora intresse att göra bekantskap med en så lärd och på samma gång så oförvägen och energisk man som den tyske professorn Otto Lidenbrock. Av en slump kommer han över ett gammalt isländskt dokument från 1500-talet, som för honom avslöjar hurusom en isländare i en slocknad vulkan på sin fjäran ö funnit en nedgång och en väg till jordens medelpunkt. Hans forskariver griper honom och han besluter att själv företaga den märkvärdiga resan, åtföljd av sin unge brorson och med en isländare som vägvisare och hjälp. Livsfarliga klättringar utför lodräta branter, äventyrliga seglatser på underjordiska hav, möten med urtidsvidunder och förhistoriska människor, som leva kvar i jordens innandömen, färder på glödande lavaströmmar och upp genom eldsprutande berg, — sådana äro de händelser, den frejdade författaren låter oss genomleva. Mer än en gång måste man med spänning fråga sig, hur det skall gå, och vem drager icke en suck av lättnad, när både den företagsamme professorn och hans brorson åter äro hemma i Hamburg och få skörda sina mödors lön.


BOKTRYCKERIET GUTENBERG, 1911.