Hoppa till innehållet

Sida:Till jordens medelpunkt 1911.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

sett Scartaris skugga smeka kraterns bräddar före den första Juli. Han har hört berättas i sin tids legender om att denna krater ledde till jordens medelpunkt. Men vad det beträffar, att han själv skulle varit där, själv skulle gjort resan till jordens centrum och kommit tillbaka med livet, så måste jag säga nej, hundra gånger nej!»

»Och skälet?» sade min farbror i en sällsamt gäckande ton.

»Alla vetenskapliga teorier ådagalägga, att ett sådant företag är outförbart!»

»Jaså, de ådagalägga det?» sade min farbror godmodigt. »Å, dessa teorier, vad de äro besvärliga!»

Jag såg, att han drev med mig, men jag fortsatte i alla fall.

»Ja, det är allmänt erkänt, att värmen tilltager med omkring en grad för var sjuttionde fot under jordytan. Om man förutsätter, att denna proportion är konstant och vet, att jordradien är över sexhundra mil, så måste vid medelpunkten råda en temperatur av två miljoner grader. Ämnena i jordens inre befinna sig alltså i ett tillstånd av vitglödande gas, ty metallerna, guldet, platinan och de hårdaste bergarter motstå icke en sådan hetta. Jag kan således med full rätt fråga, om det är möjligt att intränga till ett sådant ställe.»

»Det är alltså värmen, du är orolig för?»

»Ja, naturligtvis. Om vi blott komme till ett djup av fyrtio kilometer, skulle vi hava nått gränsen för jordskorpan, ty redan där är temperaturen över 1,300 grader.»

»Och du är rädd, att du skall smälta?»

»Ja, vad tror farbror själv?» svarade jag stött.

»Du skall få höra vad jag tror», svarade min farbror och tog på sig sin professorsmin. »Saken är den, att varken du eller någon annan riktigt vet, vad som försiggår i jordens inre. Man känner nämligen knappast tolvtusendedelen av dess radie, vetenskapen gör ständigt framsteg, och knappt har en teori uppställts, förrän den kullkastas av en ny. Har man icke ända till Foariers tid trott, att världsrymdens temperatur sjönk mer och mer, och nu vet man, att den största kölden i eterregionen icke uppgår till mer än fyrtio eller femtio grader under fryspunkten. Varför skulle det icke vara på samma sätt med den inre