Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
28
TOM SAWYERS ÄVENTYR

»Amy Lawrence?»

Hon skakade på huvudet.

»Gracie Miller?»

Samma tecken.

»Susanna Harper, har du gjort det?»

Åter ett nekande svar.

Nästa flicka var Becky Thatcher. Torn darrade från huvud till fot av sin sinnesrörelse och i känslan av situationens hopplöshet.

»Rebecka Thatcher ?» — Tom såg på hennes ansikte — »har du rivit sönder… nej, se mig i ansiktet!» hon lyfte händerna bedjande — »har du rivit sönder denna bok?»

En tanke for som en blixt genom Toms hjärna. Han sprang upp och ropade:

»Det är jag, som har gjort det.»

Alla barnen stirrade på honom, förbluffade över denna otroliga dårskap. Tom stod en stund för att samla sina skingrade själsförmögenheter, och när han gick fram för att taga emot sin bestraffning, tyckte han, att den överraskning, den tacksamhet och den tillbedjan, som strålade ut mot honom ur den stackars Beckys ögon, var betalning nog för ett hundratal avbasningar. Inspirerad genom sin egen storståtliga bragd tog han emot utan ett enda klagoljud den obarmhärtigaste risbastu, som till och med magister Dobbins någonsin hade utdelat; och den grymma tillökningen i hans straff, bestående i tillsägelsen att stanna kvar två timmar efter sedan de andra blivit hemförlovade för dagen, mottog han också med likgiltig min — ty han visste vem som skulle stå och vänta på honom utanför, tills hans